My life in the United States

I dag för exakt ett år sedan stod jag på landvetter och sa hej då till familj, vänner och Sverige för ett år i Chicago och the U.S, och redo för det största äventyret av mitt liv än så länge. Beslutet jag tog att åka som au pair är det bästa beslutet jag någonsin gjort. Det va otroligt jobbigt att säga hej då till alla och inte veta någonting om hur mitt blivande år skulle se ut, det enda jag hade va ju trotts allt två resväskor och mig själv. Helt ensam tog jag mig till andra sidan atlanten och nu har jag lyckats skaffa mig ett helt vanligt liv här borta, måste erkänna att jag är så grymt stolt över mig själv!! Kommer aldrig glömma första gången jag steg av planet i Chicago och blev upphämtade av min värdfamilj. Från första studen jag träffade dom kände jag att detta skulle bli bra, kände mig verkligen välkommen hos dom, och så fortsatte det. Är så otroligt glad att jag hamnade i en så otroligt bra familj, som alltid ställt upp för mig och som tagit in min som en familjemedlem! Att jag skulle träffa så bra kompisar som jag gjort detta året trodde jag heller aldrig att jag skulle göra. Alla sa till mig att jag skulle träffa vänner för livet, vilket jag inte tog på alldeles för stor allvar, men det har jag verkligen gjort! Kan fortfarande inte fatta vart detta året har tagit vägen, sen när va jag inte den nya au pairen längre?

Även om jag haft ett helt underbart år så har självklart inte allt vart en dans på roser heller. Alla dåliga dagar man haft, men inte riktgit haft någon att ta ut det på, de dagar de känns som man bara vill explodera. Alla gånger, speciellt i början innna man kom in i allt då hemlängtan slog till. Då man insett vad man gett sig in på, att vara borta i ett helt år. De dagarna man bara önskade man kunde sitta hemma i sitt hus i Sverige med sin familj, de är sånna saker man lärt sig att uppskatta så grymt mycket, och det är de sakerna man saknar hemmifrån, saker man tog förgivet innan. 

Nu börjar jag dock känna att detta året går mot sitt slutet. Mammor, nanys, skolvakter och flera kommer fram på barnens skolor och frågar när jag åker, önskar mig lycka till mm. Allt är färdigt och inskickat till min area director, det enda jag har kvar är några få veckor i mitt älskade Chicago, kan inte fatta det och det gör så ont att veta att detta äventyret snart är slut. Samtidigt ser jag verkligen fram emot att träffa alla er där hemma och ett nytt äventyr står bakom hörnet och väntar på mig. Jag kommer komma hem tusentals erfarenheter rikare och känner verkligen hur jag växt under detta året. Kan låta löjligt och förmodligen inget någon annan märker, man jag känner det själv. Och jag har fått ut precis allt jag ville få ut av detta året! Har verkligen fått leva det amerikanska livet jag ville leva och jag älskar det precis lika mycket som jag trodde jag skulle göra om inte till och med lite mer! Måste säga att jag har haft det bästa året av mitt liv!!