Halvlek!
Och där kom dagen jag aldrig trodde skulle komma...
När jag va hemma önskade jag att jag va just på denna dagen, då man vet att man klarat av ett halv år och bara har ett halft kvar. Nu är jag dock inte riktgit lika säker på att det är det jag vill, vart tog det första halv året vägen? Och vet att den tiden jag har kvar kommer gå dubbelt så fort. Våren och sommaren känns ju alltid som några veckor, plus att jag har massor inplanerat. Fortare än jag tror står jag med fötterna i Sverige igen, vilket känns både bra och dåligt! Klart jag vill hem och träffa alla igen, leva det svenska livet och allt sånt, men shit vad jag älskar mitt liv här borta. Samtidigt känner jag att detta får vara för ett år, man ska väl sluta när allt är på topp, right? Och jag har massa andra äventyr som står och väntar bakom ett hörn.
När jag tänker tillbaka känns det som att det va igår jag va hemma och förberede allt inför detta året, men jag har samtidigt hunnit med så grymt mycket sen jag kom hit. Jag har kommit in i det Amerikanska livet, allt känns naturligt och normalt, jag har kommit in i familjen och jobbet, jag hittar överallt. Att ta tåget down town Chicago själv känns som att sätta sig på bussen in till Borås. Jag har hunnit med 3 dagar i New York, Michigan och en Miami resa med mamma. Träffat vänner för livet och lärt känna mig själv på ett helt annat sätt!
Även om allt har vart så grymt bra från första dagen så har det självklart inte alltid vart en dans på roser. Dom två första månaderna va fruktansvärt jobbiga för mig, det va då jag insåg vad jag gjort och att jag inte skulle vara i Sverige, träffa min familj och vänner, äta svensk mat, vakna upp i min säng och allt det där på ett helt år! Vissa dagar va ärligtalat fruktansvärda av hemlängtan! Dock försvann det som tur va lika fort som det kom, och nu är jag mer stressad över att jag snart ska hem igen. Det känns verkligen inte som att jag inte vart hemma på ett halv år, ett halv år! Antar att tiden går fort när man har kul! Dock ser jag bara detta äventyr som en början på något nytt. Låter konstigt, men mitt liv kommer verkligen ha förändrats när jag kommer hem, jag har numera vänner runt om i hela världen, jag har en amerikansk familj och jag har inte längre bara bott i Borås, och jag kommer komma hem med så grymt mycker erfarenheter.
Jag är i alla fall grymt glad över att jag är här och att jag har ett halv år kvar!
Där va det "obligatoriska" halv års inlägget. Även vädret ville fira min halvtid idag med 15 grader och sol. Vilket kom perfekt eftersom att jag vart ledig hela dagen, så tog en behövlig sovmorgon, en två timmars lång promenad med Siri, shopping och manikyr och sen avslutade jag kvällen med film hemma hos Cilla.
Nu ska jag ta min sjuka kropp och sova några timmar innan jag ska upp och jobba.
On my way...
När jag va hemma önskade jag att jag va just på denna dagen, då man vet att man klarat av ett halv år och bara har ett halft kvar. Nu är jag dock inte riktgit lika säker på att det är det jag vill, vart tog det första halv året vägen? Och vet att den tiden jag har kvar kommer gå dubbelt så fort. Våren och sommaren känns ju alltid som några veckor, plus att jag har massor inplanerat. Fortare än jag tror står jag med fötterna i Sverige igen, vilket känns både bra och dåligt! Klart jag vill hem och träffa alla igen, leva det svenska livet och allt sånt, men shit vad jag älskar mitt liv här borta. Samtidigt känner jag att detta får vara för ett år, man ska väl sluta när allt är på topp, right? Och jag har massa andra äventyr som står och väntar bakom ett hörn.
När jag tänker tillbaka känns det som att det va igår jag va hemma och förberede allt inför detta året, men jag har samtidigt hunnit med så grymt mycket sen jag kom hit. Jag har kommit in i det Amerikanska livet, allt känns naturligt och normalt, jag har kommit in i familjen och jobbet, jag hittar överallt. Att ta tåget down town Chicago själv känns som att sätta sig på bussen in till Borås. Jag har hunnit med 3 dagar i New York, Michigan och en Miami resa med mamma. Träffat vänner för livet och lärt känna mig själv på ett helt annat sätt!
Även om allt har vart så grymt bra från första dagen så har det självklart inte alltid vart en dans på roser. Dom två första månaderna va fruktansvärt jobbiga för mig, det va då jag insåg vad jag gjort och att jag inte skulle vara i Sverige, träffa min familj och vänner, äta svensk mat, vakna upp i min säng och allt det där på ett helt år! Vissa dagar va ärligtalat fruktansvärda av hemlängtan! Dock försvann det som tur va lika fort som det kom, och nu är jag mer stressad över att jag snart ska hem igen. Det känns verkligen inte som att jag inte vart hemma på ett halv år, ett halv år! Antar att tiden går fort när man har kul! Dock ser jag bara detta äventyr som en början på något nytt. Låter konstigt, men mitt liv kommer verkligen ha förändrats när jag kommer hem, jag har numera vänner runt om i hela världen, jag har en amerikansk familj och jag har inte längre bara bott i Borås, och jag kommer komma hem med så grymt mycker erfarenheter.
Jag är i alla fall grymt glad över att jag är här och att jag har ett halv år kvar!
Där va det "obligatoriska" halv års inlägget. Även vädret ville fira min halvtid idag med 15 grader och sol. Vilket kom perfekt eftersom att jag vart ledig hela dagen, så tog en behövlig sovmorgon, en två timmars lång promenad med Siri, shopping och manikyr och sen avslutade jag kvällen med film hemma hos Cilla.
Nu ska jag ta min sjuka kropp och sova några timmar innan jag ska upp och jobba.
On my way...
Kommentarer
Postat av: Mamma
Din sjuka kropp? Sa du inte att du var frisk igen?
Vi tycker också att det gått fort, men det är ju lite skillnad ;-)
Gillar att det är "nedräkning"...
Postat av: Marie
Visst springer tiden iväg ( men det gör den väl alltid)Sitter här o grinar ( fast på ett bra sätt):) Du är fantastisk Jenny på alla sätt o beskriver dina tankar så bra. Nu längtar vi nog alla efter att få träffa dig igen. Kram
Postat av: Farmor och Farfar
Hej Jenny! Tag vara på tiden .Lev nu.
Vi längtar efter dig
Kram
Farmor och farfar
Trackback
