My life in the United States

Ångrar inte för en enda dag att jag åkte hit, men som allt annat så finns det två sider av allt!
I bland har man bara en dålig au pair dag, vilket jag har idag. Ingen hemlängtan eller något som hänt. Men det är bara dom dagarna man är trött på att bo på jobbet, det spelar ingen roll hur bra allt är, men det är bara känslan att man aldrig kommer ifrån jobbet. Och om man tänker efter, dom som är min "mamma" och "pappa" detta året är också mina "chefer", vilket betyder att man aldrig fult ut kan bete sig precis som hemma. Att man känner sig som 17 år när man igentligen är 20, att man inte ens kan gå in på en restaurang och ta ett glas vin, man får inte gå på krogen... (lagligt i alla fall). Men också när man tänker på att man jobbar för någon annan som ska ha det ännu bättre, att man rättar sitt schema efter någon annans liv. Tro inte att det hänt något eller att jag inte trivs, för jag trivs som fisken i vattnet. Men ibland inser man bara vilken konstig situation man igentligen är i, och detta är vad som går runt i skallen när man har en dålig "au pair dag". Tur att dessa dagarna dock inte kommer oftare än vad dom gör....
Men sen finns det ju också dom dagarna som man svävar på moln över att vara här, vilket det gör för det mesta för mig. När man inser att man bor i USAs tredje största stad, Chicago som är helt underbart! Att man har träffat världens bästa tjejer,  att man har en grymt bra värdfamilj, och inser att jag iprincip inte har något alls att klaga på!
Som idag, vaknade upp med alla tjejer inträngt i ett och samma rum, åkte hem och skypade lite. Började jobba, vilket betyde att jag spelade wii, gick ut och spelade fotboll, kollade på en film och sen sov alla barnen. Sen satte jag mig här och insåg att jag sitter med ett vattenglas en lördags kväll, kan låta löjligt, men där kom den "dåliga au pair känslan".
Dock slutar jag nog hyffsat tidigt ikväll, så vi får se vart kvällen slutar...