One month in the United States!

För 4 veckor sedan stod jag på landvetter och sa hej då till min familj och mina vänner för att tillbringa ett år i USA! Kommer ihåg när jag och mamma va på spa i göteborg ca 3 veckor innan jag skulle åka, då sa jag att det kände som att jag aldrig skulle komma iväg. Allt kändes som en evighet, och nu sitter jag här i mitt rum på andra sidan jorklottet, och har redan bott här en månad, det är sjukt! Kan fortfarande inte fatta att jag är här, det känns som jag bott här hur länge som helst. Men sen när jag tänker efter på vad jag egentligen gjort så känns allt så overkliget. Jag har lämnat all tryghet hemma. Min familj, mitt jobb, mitt hus, min stad, mitt land, mitt språk, mina vänner. I stället har jag packat ner mitt liv i två resväskor, tagit flyget till andra sidan jordklottet helt ensam. Bor i en familj jag känt i en månad, strax utanför Chicago. Dom pratar inte det språket jag är vann vid att prata dagligen. Jag kom hit med två resväskor och det va allt. Inte ens en fungerande telefon så jag kunde ringa hem till mamma om jag ville nåt, jag har gjort allt själv, och det är jag så glad för. Nu kan jag inte säga att jag inte klarar av något, för har jag gjort det här, vad skulle jag då inte klara av att göra! Vill man så kan man!
Det känns också som jag hunnit med en hel del under denna månaden. har tillbringat 3 dagar i New Jersey/ New York, träffat massa nya människor (kan inte ens räkna på hur många), kommit in i det amerikanska livet, gått på College, shoppat i Chicago, gått vilse i både Kenilworth och Chicago, sovit i en bil på någon gata någonstans i Chicago, vart ute och ätit, kört bil på amerikanske gatorna, vart arg och misslyckats med ett prov, skrattat och gråtit, haft film kväll, barbecue kväll och massa massa mer. Och tänk vad mycket jag kommer hinna göra under de 11 månaderna jag har kvar!
Har redan massa att se framemot, Halloween i USA (big time), jul shoppa i Chicago, fira jul i Michigan, åka till Florida i vinter, få besök av både Simone och farfar om bara några veckor.

Saker jag har vant mig vid denna månaden:

- Att jag möter ungefär lika många ekorrar som männskor på dagen (det är ekorrar överallt)
- Att vattnet smakar klor
- Att även hur nytigt en familj än äter här, så äter dom snack minst en gång om dagen och det består oftast av chips, godis eller kakor
- Att man säger, "How are you" som en hälsningsfras
- Att man får gå med skor inne
- Att vi svenska har väldigt bra rykte om oss ut i världen, och killar ni är snyggast på den andra sidan jorden. Bor i USAs tredje största stad och har inte sett EN enda snygg kille än. Ingen som kläder sig bra, så det rycktet är sant! Haha


Borås vs Chicago

  





Kommentarer
Postat av: Mamma

Ja du tjejen...vem var det som sa att du skulle fixa det här galant? Du har nog börjat lära dig att tro på dig själv nu va?

En sak kommer dock att bli svår när du ska hem...dessa två resväskor kommer ju knappast att räcka!!! ;-)

Tänk att du klarade dig bra utan en telefon att ringa mig med...hihi

Du verkar ju hamnat i en kanonfamilj också, det har säkert hjälpt till att allt gått så bra!

Den där natten i bilen är jag dock sugen på att höra mer om!

Take care, vi älskar dig!

2011-09-27 @ 06:59:45
Postat av: Marie

Visst är det fantastiskt när man upptäcker vad man klara av :) Jag tror att vi alla här hemma är väldigt stolta över dig. Ialla fall jag :) Puss & Kram

2011-09-27 @ 08:31:24
Postat av: IngBritt

saknar dig jättemycket!

2011-09-27 @ 17:23:37
Postat av: pappa

Jag blir stolt när jag läser det du skriver. Du är så duktig. Min lilla flicka har vuxit upp:))

Snart dax att skypa igen. kollar om du är online

varje kväll, men inte då. Du har fulltupp kan jag tro. Din stolta pappa:))

2011-09-28 @ 20:22:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0